så då var man hemma... igen. jag släppte faktiskt en liten tår i taxin imorse. men missförstå mig inte kära vänner här hemma, ni anar inte hur mycket jag har saknat er! men det var samma sak när jag skulle åka ifrån er i sommras. jag ville inte alls eftersom de sista veckorna hade varit så roliga och nu var det samma med paris. jag har haft så fruktansvärt roligt och underbart de sista veckorna att jag skulle kunnat stanna föralltid. men som man säger - man ska lämna när man är på topp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar